The life of Hellena

Jag vill så gärna ha en iphone nu! Jag skulle verkligen behöva en asap för då har jag både gps, valutaomvandlare, kompass och massor av nödvändigt för att kunna överleva i detta land.
Varenda gång jag har åkt med M så har hon kört vilse och det är ingen rolig upplevelse pga hennes humör. när hon blir stressad framför ratten önskar jag mig någon annanstans för hon har inte någon koll från början.
Igår till exempel så följde jag med henne för att kolla på några lägenheter inne i Miami. Jag sa att jag hittade dit för att jag hade varit där i det området innan med Erik, jag förklarade vägen men hon sa att hon ville ta den närmaste vägen för att hon redan var sen så hon skulle fråga sin pojkvän.
Han ringde Erik som förklarade samma väg som jag tänkte på men när han skulle förklara för henne så sa han att vi skulle åka söder ut på turnpiken och inte norrut som vi skulle ha gjort för att komma rätt. Han sa även åt henne att ringa mäklaren och fråga vilken avfart det var så att vi skulle komma rätt.
Vi åker från verkstaden kl tolv (då hon skulle träffat mäklaren, men hon hade ringt och sagt att hon skulle komma en kvart senare) Vi åker på turnpiken söderut, jag hade aldrig åkt där så jag tänkte att den kanske åker direkt till södra Miami för vad Erik hade berättat så gick inte den vägen till turnpiken men jag tänkte att jag har nog fel för de har ju ändå bott där i ett år så de borde ju veta vart vägarna går. 
Vi åker och vi åker och först när vi kommer fram till Florida City där turnpiken slutar så blir hon jätte upprörd för att hennes pojkvän sagt att hon skulle åka dit och hon skulle mörda honom hit och dit.  Hon ringer E som försöker hjälpa men hon bara är otacksam och sur och upprörd. Hon ringer mäklaren då (45min efter de skulle ha träffats) och ber om ursäkt och att hon är sen, men hon säger aldrig att hon kommer att bli ytterligare en timme sent för att hon nästan kört till Key west.
hon ringer E typ tjugo gånger för att fråga om vägen. Vi hittar us1 som är en huvudled som går genom hela usa typ men det är massor av rödljus och korsningar, den tar oss sakta men säkert tillbaka till Miami.
Först när klockan börjar närma sig två så är vi i Miami i området som ligger berdvid det området vi skulle till och hon börjar få spelet igen för hon har ingen aning om var vi är men jag säger att vi är nära nu och vi ska bara följa den här vägen så kommer vi dit vi ska. 
Tillslut är vi framme och mäklaren hon skulle träffa är samma mäklare som hjälpte oss att hitta vår lägenhet, han är svensk och en vän till en ferrarihandlare i sverige som vi känner så det var inte så kul att vara två timmar sen. 
Jag har skickat ett mail idag till honom och bett om ursäkt igen, eftersom han gör detta på sin fritid. 
Om jag hade varit i hennes sits hade jag sagt till honom att, ursäkta men vi är verkligen sena, gå och sätt dig på ett café jag bjuder, och kanske frågat hur hans tidschema såg ut så att han inte hade något möte inbokat efter.
Hon skyllde på alla andra men det fanns massor med tillfällen hon hade kunnat förhindra detta helt själv, om hon ringt mäklaren för att fråga vilken avfart hon skulle ta så hade han kunnat säga att hon var på fel väg och vi hade kankse bara varit 45min sena.
Jag trodde nästan inte att jag skulle komma ur detta levande ett tag, men det löste sig i alla fall. Det var rätt svårt att försöka sitta och hålla sig lugn hela resan utan att själv få något utbrott efter att få höra massa skit.
Nu har jag fått dela med mig så nu känns det mycket bättre!